Kärnkraftsvänner, kom igen när ni kan stoppa livsfarliga processer i kärnavfall!

 "Man ska inte ta isär det man inte kan sätta ihop igen!" Så avslutade en äldre man ett seminarium om slutförvaring av kärnavfall. Det känns tröttsamt att börja om igen med kärnkraftsdebatten, men det verkar oundvikligt när ett par småpartier vill göra svensk inrikespolitik av var vi ska lägga soporna från atomindustrin.

Atomkraften utvecklades för att så snabbt som möjligt förstöra egendom och döda så många som möjligt. Det lyckades med besked när bomberna föll över Hiroshima och Nagasaki. Att efterverkningarna påverkade mark och människor för lång tid var ett nytt resultat av förödande krig.

När kriget var över fanns en önskan om att tjäna pengar på tekniken att sätta igång processer i uran. Det lyckades att tillverka el, men ingen verkar ha tänkt på hur man ska stoppa processen och kunna ta hand om soporna. Inte ett enda land på hela jorden har hittills "slutförvarat" högaktivt kärnkraftsavfall. 

Det är en skrämmande tanke med allt detta radioaktiva avfall från atombomber och kärnkraftverk som under snart 70 år ansamlas i USA, Ryssland, Frankrike, Storbritannien, Israel, Forsmark alla andra länder som har kärnkraft. Tänk elavbrott så att kylsystemen pajar... till det kommer resterna från haverierna, jättelika anläggningar i Tjernobyl och Fukushima framför allt.

Kärnkraftsindustrin i Sverige har symboliskt ansvar för slutförvaring i 100 000 år. De har valt metoden  att lägga det strålande och heta materialet i kopparkapslar och bentonitlera för att sen förvara i ett bergrum 500 meter under jord. (Finland är de enda som är inne på samma metod som vi)

Industrin har fått mycket motstånd, Mark- och miljödomstolen är negativa, regeringens råd är negativt och det finns ett starkt motstånd från Tekniska högskolan i Stockholm. Professor Leygraf från KTH gav en skrämmande kritisk genomgång och menar att det är stor risk att kopparkapslarna kommer att errodera. Andra forskare därifrån hävdar att de kommer att läcka inom hundra år. Vad man gör om något sådant händer har jag inte sett några uppgifter om.

Metoden med kopparkapslar har inte testats med radioaktivt innehåll. Leygrafs förslag var att åtminstone lägga laddade kapslar i berget i tio år och sedan se vad som hänt. Låter rimligt för mig, men bäst vore förstås att forska på hur man får stopp på den process man satt igång. Allt annat strider mot begreppet "hållbar" eller cirkulär där vi återanvänder och inte bara gräver ner våra sopor.

Efter många om och men har Strålskyddsmyndigheten sagt ja till industrins förslag. Men vad det betyder är inte helt lätt att förstå. Så här uttryckte sig Michael Egan och Henrik Öberg från myndigheten vid seminariet:

"Att SSM i sin granskning och i sina bedömningar inte drar samma slutsatser som vissa remissinstanser eller externa experter har gjort innebär inte att den information som myndigheten har mottagit har bortsetts från eller ignorerats, utan enbart att SSM inte delar den tolkning som dessa instanser har gjort angående betydelsen av de vetenskapliga resultaten för slutförvarets sammantagna skyddsförmåga."

Att industrin vill bli av med eländet förstår jag, men att fullsinnade människor kan vilja satsa på den här föråldrade och livsfarliga tekniken igen förstår jag inte. Särskilt som det finns så mycket bra att ersätta den med. Utveckla lagring av el i vätgas i stället! Solceller och vindkraft med överskott går utmärkt att använda för tillverkning av vätgas. Eller använd elbilar som husbatterier i kallt väder.

De konservativa partierna utmärker sig genom att bara se bakåt. Det har de i och för sig alltid gjort och det är deras signum. Jag vet att vi kan bättre och jag vill vara med om den resan mot en hållbar framtid! Därför är det dags att plocka fram den den glada solen ur gömmorna igen!

Anna