Äntligen elbil!

Det var på en kurs i miljöjournalistik på 1980-talet som växthuseffekten blev verklighet för mig. Fast egentligen började det nog när mina föräldrar drog med mig ut i skogen varje helg i barndomen. Hur som helst så har hela mitt liv lett fram till en elbil och nu har vi den!

Det har ibland förundrat mig att det tar så lång tid för människor att göra förändringar i sitt liv för att rädda vår planet, men när jag tänker efter så har det tagit 50-60 år för mig att styra om livet. De flesta miljöaktiva har ett långt och nära förhållande till naturen. De ser blommor, träd och fåglar, söker sig till naturen för avkoppling och njutning. Det kanske kan utvecklas i vuxen ålder, men enklast är nog att få det med modersmjölken. Länge leve föräldrar, skolor, Friluftsfrämjandet, scouterna, Naturskyddsföreningen och andra som tar med barn och ungdom ut i skogen!

Jag tror det var mitt ursprung som gjorde mig öppen för vad som händer med vår jord. Att jag som är en samhällsvetare ut i fingerspetsarna gick naturvetenskaplig linje underlättade att förstå naturliga processer och att jag redan 1970 skrev min studentuppsats om "Föroreningar i Faluåns vattensystem".

Som journalist intresserade jag mig för udda saker som Stockholms sop- och avloppssystem och anmälde mig till högskolekursen "Miljöjournalistik". Det var en utmärkt bra utbildning som bland annat förklarade växthuseffekten och de kommande klimatförändringarna. Sedan dess har jag sett med misstro på den ständigt ökande bilismen och flygtrafiken utan att göra särskilt mycket åt saken.

Men de senaste 5-10 åren har familjen också gjort fler och fler förändringar. Det började med maskkompost under diskbänken, sonen fick tygblöjor hemma, sopsortering blev vardag och för tio år sedan köpte vi bigasbil. Nu undviker vi flyg (även innan Corona), äter mycket mindre rött kött, handlar helst närodlat och ekologiskt och har solceller på taket.

Men kvar högst på önskelistan har hela tiden stått elbil. Tänk att kunna köra på egentillverkat och extremt närodlat bränsle för mindre än två kronor milen! Kruxet har varit att vi nästan bara använder bilen på långresor och att batterierna varit för små. Men nu händer det saker på elbilsfronten. Det finns flera hyfsat billiga elbilar med räckvidd på 30-40 mil.

Vi har fastnat för en Renault Zoe och vi har valt att leasa den. Det blir dyrt, ca 4 000 kronor i månaden, men jämför man med den verkliga kostnaden för en annan bil så är det inte jättestor skillnad. Huvudorsaken är att utvecklingen går så snabbt att vi inte vill binda upp oss för en bil som kanske är helt omodern om tre år.

Är du sugen på en tio år gammal gasbil för under 50 000 kronor, så hör av dig! Från september susar vi fram med sol i tanken! Jag återkommer med rapporter.
Anna