ESKILSTUNA och KLIMAT

  Kör i 110 på E4. Plötsligt slår det mig att jag forsar fram med sol i tanken. Denna generösa himlakropp skänker ljus, värme och energi i sånt överskott att vårt radhustak bär mig fram i hög hastighet. Nog är det mänskligt framåtskridande att vi lyckats ta tillvara denna gåva från ovan! Lite nervöst är det allt. "Soltorsk" är lite mer ödesdigert än soppatorsk. Vi kör regelbundet 45 mil till västkusten eller Bleking så vi har väntat länge på ett batteri som tar oss ner på en laddning. Vår Zoe lovar 39 mil, så det borde vara möjligt, men motorväg är en annan sak än stadskörning. Vi lär oss snabbt att om vi kör 90 så går det mycket mindre batteri än om vi kör 110. Då är räckvidden mindre. Vi startar med hundra procent ren solel från vårt radhustak. Premiärturen tar vi det extra försiktigt och stannar redan efter 20 mil vid Pizza hut i Mjölby. Samma sorts app som vi använde förra gången. Medan vi tuggar snabbmat får bilen påfyllning av sol, vind och vatten. Det tar en halvtimme ...

  Äntligen står hon på uppfarten! Vi kallar henne Ella efter Anders mamma. Att köra är en njutning och nu är Jonas på plats för att montera laddboxen så vi kan tanka med eget bränsle! Det är en dröm som går i uppfyllelse. Solceller har vi haft på taket i tre - fyra år. De producerar troget ungefär hälften av vår el. Det vi inte använder själva pytsar vi ut till grannarna. Bara det är en enorm tillfredställelse, som MSB säger "att vara en del av lösningen, inte av problemet". Här i Skogsängen är vi ett litet kluster av solcellsproducenter. Vi är fem villaägare i kvarteret och i sommar har Vilsta sporthotell satt upp celler på hela taket. Heja Göran! (som inte gör något som inte är lönsamt) Sverige är på efterkälken, men i Klimatklubben ordnar vi "solscellsfika" och bjuder in grannarna. Framöver tänkte vi bjuda in intresserade bostadsrättsföreningar också. Det finns bra exempel att visa upp. Men nu tar vi nästa steg, vi laddar bilen med egenproducerad el. I fortsättni...

Bilden är tagen av Anders Bissman och kommer från Naturskyddsföreningens hemsida Tisdag den 1 september tar Anders och jag (och andra som vill följa med) våra cyklar  på tåget från Eskilstuna till Kungsör. Där träffar vi David som lämnar över ett brev till oss. Vi cyklar tre mil till Eskilstuna och lämnar över brevet till nästa cyklist. Stafetten startar i Lysekil fredag den 28 augusti. Fredag den 4 september springer Sophia den sista biten från Hornstull till regeringen i Rosenbad. Budskapet är STOPPA PREEMRAFF! Den enkla sammanfattningen av Parisavtalet och vetenskapen och Greta Tunberg är - vi måste snabbt och totalt sluta att bränna olja och kol om vi ska rädda människans plats på jorden! Den enkla sammanfattningen av vad Preemraff vill göra i Lysekil är - de vill öka utsläppen från Skandinaviens största oljeraffinaderi från en till två miljoner ton koldioxid per år. Därmed blir de Sveriges enskilt största klimatförstörare.   Läs mer på Naturskyddsföreningens hemsida. Fråg...

Det var på en kurs i miljöjournalistik på 1980-talet som växthuseffekten blev verklighet för mig. Fast egentligen började det nog när mina föräldrar drog med mig ut i skogen varje helg i barndomen. Hur som helst så har hela mitt liv lett fram till en elbil och nu har vi den! Det har ibland förundrat mig att det tar så lång tid för människor att göra förändringar i sitt liv för att rädda vår planet, men när jag tänker efter så har det tagit 50-60 år för mig att styra om livet. De flesta miljöaktiva har ett långt och nära förhållande till naturen. De ser blommor, träd och fåglar, söker sig till naturen för avkoppling och njutning. Det kanske kan utvecklas i vuxen ålder, men enklast är nog att få det med modersmjölken. Länge leve föräldrar, skolor, Friluftsfrämjandet, scouterna, Naturskyddsföreningen och andra som tar med barn och ungdom ut i skogen! Jag tror det var mitt ursprung som gjorde mig öppen för vad som händer med vår jord. Att jag som är en samhällsvetare ut i fingerspets...

De senaste dagarna har det dykt upp frågor i mitt sociala flöde om varför kommunens miljöbilar tankas med bensin och diesel. Här kommer ett långt svar. Eskilstuna kommun är den största arbetsgivaren i den geografiska kommunen Eskilstuna. Ungefär 8 000 människor jobbar i kommunen. Miljöpåverkan från all denna verksamhet är stor och viktig. Kommunen är demokratiskt styrd. Det betyder att till skillnad mot privata företag så spelar det stor roll vad innevånarna tycker och vad de röstar på. Under lång tid har majoriteten i Eskilstuna jobbat för att minska energianvändning i allmänhet och fossil energi i synnerhet. För klimatarbete och demokrati är långsamt. Alla tusentals glödlampor ska slockna innan de byts ut mot led, alla oljepannor ska skrotas och nytt kraftvärmeverk med biobränslen ska utredas, finansieras och byggas, vindkraftkontrakt ska skrivas, alla bilavtal ska omförhandlas... Det tar tid, men nu lever vi i en av Sveriges klimatvänligaste kommuner som faktiskt lyckats bli f...

Ett hyreshus helt i trä, med tjocka väggar, värmt av solen. Så har vi byggt i tusen år i Sverige och så bygger ETC hyreshus i Västerås. Det råder byggboom i Sverige och i Eskilstuna. Det betyder mängder av betong och cement, material som är bland de värsta koldioxidkällor vi har. Och visst är det skam att det inte finns bostäder till våra ungdomar och nyanlända, men det går att kombinera och bygga klimatvänligt, det krävs bara att någon går före och bryter byggbolagens slentrianplan för byggande. Johan Ehrenberg och företaget ETC är såna som inte bara pratar utan gör. Nu bygger de två hyreshus i Västerås för att visa att det går och har två andra projekt på gång i andra städer. De är inte först, i bland annat Skellefteå har man länge visat att det går utmärkt att bygga högt i vårt inhemska material utan att bland in cement och betong. Vi åkte dit för att titta och såg rejäla träbjälkar, väggar, golv och tak i trä. Bottenplattan var det enda gjutna på platsen, där har det ännu in...

Den 7 maj slog häggen ut i Eskilstuna. Sen har den blommat och blommat, spridit väldoft och ljus. Den 24 maj, två veckor och tre dagar senare slog syrenen ut. Det måste vara en extremt lång ledighet för skomakaren som hade stängt mellan hägg och syren. Det blev ingen vinter i år. I 30 år har jag bott i Eskilstuna och jag kan inte påminna mig ett enda år när jag aldrig kunnat ta fram skidorna och åka ett varv. I år var det så. Ingen snö, ingen vinter. Vissa är nog nöjda, jag sörjer, men oavsett så kanske det stämmer till eftertanke att vädret ändrar sig. Jag har också noterat att det regnar mindre och mindre på sommaren. Grundvattnet sjunker, att sköta en trädgård är snart inte självklart, i alla fall om man vill odla annat än kaktus. Och så kom då våren, eller rättare sagt, gjorde den det? En så kall och regnig vår kan jag inte heller komma ihåg. När häggen slog ut var det äntligen dags tänkte jag. Det brukar väl i snitt ta en vecka mellan hägg och syren. Vissa år har det va...