På första nattåget ut i Europa

Torsdag den 1 september 2022 var den första gången på 28 år som SJ skickade ett nattåg ut i Europa. Här kommer den sanna berättelsen om hur det var att åka liggvagn till och från Hamburg på det första tåget. (Ja, Snälltåget har kört 7 månader om året i ett år)

Vi var ett gäng som skulle till ölfestival i Bryssel. Alla de övrig flög, vilket är begripligt för den som betalat 2 400 kronor för ett interrailkort med fyra resdagar och 1 000 kronor för liggvagn fram och tillbaka. Våra kamrater betalade mindre än hälften.

Det var lite högtidligt, alla som var med i de tre liggvagnarna verkade glada och personalen likaså. Tyvärr hade danskarna vägrat släppa igenom sov- och sittvagnar så det var ett litet ekipage som gav sig iväg. Efter strul med bokningarna var det så gott om plats att vi fick en egen kupé och slapp dela med fyra andra. 

Jag åkte mycket liggvagn som student och det var ett återseende eftersom vagnarna var från 1980-talet. Sex britsar som fälldes ner och som vi fick bädda själva med lakan, kudde och filt som SJ lagt fram. Toalett i korridoren, fyrkantiga paket med vatten att dricka. Personalen erbjöd kaffe och frukostpaket för 90 kronor på morgonen. I Hamburg möttes vi av välkomnande banderoller och flygblad. Tydligen pågår en strid om stationen Altona dit tåget går, en bit från Hamburgs centralstation.

Vi fick utmärkt frukost i restaurangen på det tyska tåget till Köln där vi hann med lunch och några kölsch (typisk ale från Köln) innan vi tog ett överfullt och försenat tåg till Bryssel. Framme vid 16.30 efter ett dygns resande. Definitivt med fler upplevelser än de som flugit från Bromma, men jag som hoppats kunna rekommendera att våra EU-parlamentariker tar det koldioxidfria tåget kom fram trött och sliten. Bänkarna vi sov på var hårda som sten och smala så det var risk att trilla ut. Värst var kanske att på hemvägen när vi åkt 22.00 och just sov hårt 24.00 så kom danskarna med blixtrande ficklampor och bankade upp oss från britsarna för att se passen. Kändes som gamla tiders DDR.

Tanken på att trängas i det minimala utrymmet med fyra personer jag inte känner är avskräckande. Att sova i sina kläder och komma fram efter 24 timmar - inte bra.
Sovvagn kanske hade känts bättre, men slutsatsen blir att för pensionärer är liggvagn där man inte kan sitta upprätt utan får kravla ut och in inte ett alternativ. Att ligga överst och behöva klättra på stege för att gå upp på natten är en mardröm. För yngre kan det vara ett sätt att slippa en natt på hotell för 500 kronor och samtidigt komma en bit på vägen. 

Märkligt med järnvägsbyråkratin som gjort det nästan omöjligt att ta sig genom vårt grannland. Kanske är det också förklaringen till att det inte utvecklats moderna sov- och liggvagnar i Europa. Det går sakta framåt, men det är ändå ett steg på vägen, det vill säga järnvägen.

Tilläggas kan att interrailkortets app Rail planner är fantastiskt bra på att hitta och byta tågresor, bara att skriva in var man är och vart man ska så kommer alternativen upp. Bravo!

Anna J