Kärleksbrev till Vita Blixten

Jag har cyklat i hela mitt liv. Min första cykel var en blå Monark som jag ärvde av min kusin Jens. Sedan några år tillbaka är det Vita Blixten (White Lightning låter lite coolare) som tar mig fram på Eskilstuna gator, en stadig svensk tantcykel av märket Skeppshult. Den har blivit stulen en gång, men kom tillbaka tack vare en medborgare i ordets rätta bemärkelse. Cykel är frihet. Blixten tar mig fram överallt när jag vill och den går ända fram till dörren. Ingen plåtlåda att tanka, att parkera och betala för, inga busstider att passa. Med två cykelkorgar klarar jag det mesta av familjens dagliga behov. Cykel ger kontakt med väder och vind. Jag ser tussilagon komma i dikena och vet vartifrån vindarna blåser. I år vet jag förvisso också att något otäckt händer med vårt klimat eftersom det är första gången på 70 år som inte snö och is fått mig att ställa undan cykeln i december - februari. I 30 år har jag cyklat till och från jobbet i centrum. Som mest till och från Skogstorp, en ...