ESKILSTUNA och KLIMAT

  Vilsta friluftsområde är fantastiskt! Jag vet, för jag går min 40-minutersrunda nästan varje dag. Idag slog vitsipporna ut och solen glittrade i åns vattenspegel. Det enda smolket är att trängas på de smala vägarna med biltrafiken. Som vanligt mötte jag många på "brorundan": Vilstastigen förbi raststugan-ridhuset-Vilsta herrgård-längs med ån tillbaka till minigolfen och så Vilstavägen och hem. Jag hälsar och räknar de jag möter. En vanlig fredag förmiddag i april räknar jag till ett 40-tal, vilket gör flera hundra under några timmar mitt på dagen. Det har betydelse för befolkningens fysiska och psykiska hälsa! Jag bedömer att betydligt fler går brorundan än de som använder motionsslingan i skogen. Varför? Det är ljust och öppet och blir inte lika slaskigt så här i vårtider. Men framförallt är rundan lättgången! Lite vanvördigt bedömer jag att motionsslingorna är lagda för män i 40-årsåldern som tränar för Vasa- eller Lidingöloppet. Slingan går först extremt brant uppför och...

 Vi har fått ovanligt många julkort i år. Kanske för att vi inte skrivit några... det brukar vara cirkulärt. En liten julspaning är all snön. På så gott som samtliga kort ligger snön mjukt och vitt kring tomtar och stjärnor. Sådär som i Skelleftetrakten på 1960-talet när det snöat utan tö i flera veckor. Det verkar sitta i generna att julen ska vara vit. Det ska knarra under klackarna och när man tittar uppåt ska julstjärnorna glittra och glimma. Men det får vi glömma eller bara drömma om. Vetenskapen säger klart och tydligt att medeltemperaturen i Sverige redan nått två grader plus. Det går snabbare med klimatförändringarna här upp i norr. Visst kan vi få en eller annan jul igen med snö, men det blir undantaget, inte regeln. Jenny Nyström får resa sig ur graven och måla nya vyer med grå jul utan stjärnor, kanske lite ösregn som igår. Nu har jag bestämt mig för att vår tid präglas av gnäll och anklagelser, så jag ska vara positiv. Vi kanske ändå är på väg att fatta och göra något å...

  Är det trästomme i stadshuset? Tekniken är gammal och väl känd, ändå fortsätter byggandet av dåligt isolerade hus i klimatovänliga material. Varför? En tredjedel av energin i Sverige går åt till att bygga och värma hus. Vi har bott i det här kalla landet i tusentals år så man kan tycka att vi borde lärt oss att hålla kvar värmen inomhus. Det har vi också. På Lilla Nyby återvinningsstation står ett passivhus som är kontor åt Energi&Miljö. Det använder nästan ingen värme alls utom den från apparater och människor i husen. Bra isolering är det enkla svaret på hur det går till. Vi har byggt trähus i landet i minst tusen år. Ändå använder vi i stället de två mest energikrävande material vi har när vi bygger nytt. Stål och cement är de största koldioxidutsläpparna i landet. Trä lagrar koldioxid, det är lätt att transportera och det går att bygga skyskrapor med. Det brinner inte värre än stål och betong. Flerbostadshus med trästomme står snart färdiga i Västerås och på många andra s...

Vi är fler och fler som inser att bensinen och dieselns tid är slut. Men vad ska vi ha i stället? I Eskilstuna är biogas ett hett alternativ. Vi tillverkar själva i kommunen och kan känna oss som stolta gasshejker när vi kör runt i landet. I nästan tio års tid har vår familj kört en hybrid med biogas och varit nöjda. Vi har säkert kört på 95 procent ren biogas, men den lilla bensintanken har känts bra som reserv. Nu har vi sålt till en ägare av en bensinmack (!!) och gått över till elbil.  Klart bäst för klimatet är att lämna förbränningsmotorn helt, men alla kan inte gå över till nya elbilar på en gång och biogas är just i Eskilstuna ett lokalt bra alternativ. Biogas har vi tillverkat i Eskilstuna sedan 1950-talet, men som tankbart bilbränsle inte lika länge. Gasen görs främst av det vi spolar ner i toaletten och gödsel från jordbruket, därför kallar jag det pruttgas. Även gamla soptippar bildar metangas som kan tas tillvara. Metan är en otäck klimatgas som är 25 gånger farligare ...

 Målet är uppnått. I åratal har vi väntat på elbilen som kan köra oss 45 mil till sommarstugan med bara en laddning. Nu är det bevisat. I helgen körde vi Ella och laddade bara i Ödeshög! Reflexionen efter första långturen med vår lilla mysiga elbil Ella är att det inte är så mycket att tjafsa om - att köra elbil skiljer sig inte så mycket från att köra med bensin, diesel eller biogas utom att det tar lite längre tid att fylla tanken, men stanna längs vägen gör vi i alla fall. Däremot finns det mycket i huvudet när man ska göra något nytt.  Soltorsk på E4 känns dramatiskt, men faktum är ju att det är nästan lika besvärligt att få soppatorsk och det har vi ju lärt oss att undvika. Det framgår väldigt tydligt hur mycket el som finns kvar i batteriet. Laddstationer är det inte brist på och som gamla biogastankare jublar vi över att äntligen kunna äta, fika, handla och gå på toaletten när vi laddar. (biogastankar ligger alltid i ett övergivet industriområde) Att det finns så många ...

  Kör i 110 på E4. Plötsligt slår det mig att jag forsar fram med sol i tanken. Denna generösa himlakropp skänker ljus, värme och energi i sånt överskott att vårt radhustak bär mig fram i hög hastighet. Nog är det mänskligt framåtskridande att vi lyckats ta tillvara denna gåva från ovan! Lite nervöst är det allt. "Soltorsk" är lite mer ödesdigert än soppatorsk. Vi kör regelbundet 45 mil till västkusten eller Bleking så vi har väntat länge på ett batteri som tar oss ner på en laddning. Vår Zoe lovar 39 mil, så det borde vara möjligt, men motorväg är en annan sak än stadskörning. Vi lär oss snabbt att om vi kör 90 så går det mycket mindre batteri än om vi kör 110. Då är räckvidden mindre. Vi startar med hundra procent ren solel från vårt radhustak. Premiärturen tar vi det extra försiktigt och stannar redan efter 20 mil vid Pizza hut i Mjölby. Samma sorts app som vi använde förra gången. Medan vi tuggar snabbmat får bilen påfyllning av sol, vind och vatten. Det tar en halvtimme ...

  Äntligen står hon på uppfarten! Vi kallar henne Ella efter Anders mamma. Att köra är en njutning och nu är Jonas på plats för att montera laddboxen så vi kan tanka med eget bränsle! Det är en dröm som går i uppfyllelse. Solceller har vi haft på taket i tre - fyra år. De producerar troget ungefär hälften av vår el. Det vi inte använder själva pytsar vi ut till grannarna. Bara det är en enorm tillfredställelse, som MSB säger "att vara en del av lösningen, inte av problemet". Här i Skogsängen är vi ett litet kluster av solcellsproducenter. Vi är fem villaägare i kvarteret och i sommar har Vilsta sporthotell satt upp celler på hela taket. Heja Göran! (som inte gör något som inte är lönsamt) Sverige är på efterkälken, men i Klimatklubben ordnar vi "solscellsfika" och bjuder in grannarna. Framöver tänkte vi bjuda in intresserade bostadsrättsföreningar också. Det finns bra exempel att visa upp. Men nu tar vi nästa steg, vi laddar bilen med egenproducerad el. I fortsättni...